atlasrese

Hejsan våra få läsare. Som titeln säger så kommer detta inlägg bl.a. handla om en viss skärmaskin. Som de flesta restauranger så har Ramiro's en skärmaskin, men vi svenskar har inte haft så mycket tur med just denna. Jag (Robin) har två gånger lyckats skriva bort en bit av fingertoppen medan Ross endast har lyckats skiva bort ca 4mm av sitt ena pekfinger. Helt klart något konstigt med den där skärmaskinen. Men men, annars så har dessa veckor gått bra, Ross har slutat jobba på Zarabanda så nu är han med mig på Ramiro's och p.g.a. att en av de anställda är på semester och en annan hade ett dödsfall i sin släkt så har det nu några dagar varit supertrion: Jag, Ross och José i köket. Även fast vi svenskar inte är helt hundra på alla rätterna så har det gått riktigt bra. Som våran praktikansvarige Anders kommenterat så har dom på Ramiro's en tuppkams-risotto. Detta va väl inte något man upplever i många svenska kök men det var faktiskt riktigt gott. Nu så kommer det som Gary väntat på: våran utflykt till Paco. Vi har varit på ännu en utflykt med våra amerikanare och den här gången besökte vi Paco. Då vi anlände till Paco så blev man lite konfunderad då det enda man såg var kullar med skorstenar(vilket fick en att tänka på Hobsala i Sagan om ringen. Efter att ha gått ner för en brant trappa ner i marken bokstavligt talat så möttes vi av en riktigt stor källare i marken. Först på agendan var vinet. Paco hade en karaff med en väldigt smal pip vilken fylldes med vin och vi ställde oss i kö för att testa på detta. Man tog karaffen i ena handen och lyfte den så högt man kunde och skulle samtidigt sikta så den smala vin strålen skulle träffa i munnen, en utmaning helt klart. Efter att ha sett ex antal amerikanare spilla vin i ansiktet och själva pröva på detta nästan helt utan att spilla blev det dags att sätta sig vid bords. Nere i detta bergutrymme hade Paco en stor murad grill(därav skorstenen) där han lagade kycklingvingar och annan grillad utsökt mat. Under middagen blev det mycket prat med amerikanarna och vi lärde dom bl.a. det svenska skolsystemet. Efter middagen flyttade vi alla längst in i källaren och Paco plockade fram gitarren. Det blev allt från Valladolid musik till Hotel California och alla sjöng med medan Pacos fingrar flög runt på gitarrsträngarna. När vi hade sjungit klart plockade de fram en stor keramik kastrull och det blev dags för något exorcism liknande. I kastrullen hällde Paco i någon form av sprit i en omärkt flaska d.v.s. något som du säkert skulle förlora synen om du drack. Apelsin saft,skal och socker hälldes även ner i kastrullen och sedan släckte han ljuset. Paco tände på innehållet och det började genast komma upp blåa lågor. Angel började då läsa ur ett gammalt papper medan Paco tog en slev med det brinnande innehållet, lyfte upp detta och lät det rinna tillbaka i något som såg ut som en stråle av flytande blå eld. Efter att det hade brunnit ett tag så släckte Paco elden och hällde upp innehållet i glas till oss alla. Det smakade lite som glögg och detta var slutet på vårat besök hos Paco. Men kvällen var inte slut ännu, vi tog bussen tillbaka till stadens centrum och kvällen avslutades på ett disco där Angel visade upp sina dans moves. Vi har nu fått skriva på vad vi kallar ''Ramiros väggen''. Denna vägg är täckt med signaturer och datum från alla som jobbat där. Men det har inte bara hänt bra saker här i Valladolid, jag har nu upptäckt att ficktjuvar även finns här. Min plånbok blev stulen en kväll och det var inga problem eftersom jag knappt hade några kontanter och korten snabbt spärrades, men jag hade även mitt boardingkort från hitresan i plånboken så: Anders, hemskt ledsen men Ross har kvar sitt. HEJ HEJ //Robin och Ross