atlasrese

Nu sitter vi här på ett vandrarhem i Madrid och skriver ett av våra sista inlägg, inte DET sista eftersom vi ska lägga upp bilder när vi kommer hem för vi har ingen sladd här anpassad till våra mobiler. Visst har man längtat hem lite men det har ändå varit riktigt, riktigt roligt här, och det var svårt att lämna alla nya jobbkompisar och andra kompisar man lärt känna här. Vad har vi gjort sen sist då? Jo, vi har ätit på båda våra restauranger, Ramiro's och Zarabanda. I söndags var vi på Zarabanda och åt, det var otroligt gott, men vi hade nog njutit lite mer av det om inte kollegorna på Zarabanda hade visat oss hur man har kul i Valladolid kvällen innan... Som förrätt fick vi en fisk carpaccio med svart oliv glass, som var ungefär som en fryst tapenad. Sen fick vi en gris-ansikts gryta med gös-kräm och potatis skum. Tredje rätten var kalvlägg med en RVS och svampskum. Till efterrätt fick vi en chokladruta, med vaniljsås, en klick kolasås och den godaste kokos-sorbeten jag någonsin smakat. Dagen efter var det dags att äta lunch på Ramiro's med Jesus Ramiro Pastor (senior) och vår käre Angel. Första rätten var ett tunt knäckebröd som det var spritsat söt-löks kräm, en varm röra med bl.a. gris öra, tempura friterade calamares och riven macademia nöt. Men eftersom Ross är allergisk mot bläckfisk så fick han istället tortilla de patata med torkad finhackad chorizo och gräslök på. Denna tortilla tillagas väldigt speciellt så det är bara att fråga om recept/teknik. Den andra rätten var Gös-riset(påminner om risottto) med fiskskinns röra(faktisk inte riktigt lika gott som det kanske låter för någon). Tredje rätten var det saftigaste mest perfekta köttet vi båda ätit(vi misstänker någon mör vilt bit) med Josès special RVS och fyra olika pulver vilket jag aldrig riktigt fick fram ur honom vad det var. Detta serverades med en kåpa över då precis innan maten går upp sprutar de in Rosmarins-rök. Till dessert blev det Piña d.v.s. choklad bröd och kanel marinerad ananas tärnat i botten, på detta kardemumma glass, ananas-skum och tillslut ett halv kulformat nät av smält ''artistic socker''(vilka jag och Ross blev de bästa på att göra efter dessa veckor). Efter middagen gick vi ner till köket, sa hejdå till alla och tog med oss våra kockkläder hem till rummet för att packas ner. Igår så var det dags för ännu en workshop med Jesus Ramiro (senior) då det var några regeringsmän, en känd kock och journalister. Första rätten var ett pocherat ägg serverat i ett äggskal med tryffel svamp och gös-kräm som vi sedan gav lite färg med brännare. Den andra rätten var potatiskräm med lite bläck för att ge färg och smak, vilket serverades med frästa skivade bläckfisk armar och vitlöks olja. Den tredje rätten var grillad kalvlever som Jesus rökte genom att bränna lite torra vinrankor. Sedan blev det dags att åka hem då vi skulle upp halv 6 på morgonen dagen efter. Idag så gick vi upp vid kl halv 6 och fixade den sista packningen innan det var dags att ta en taxi med bagaget för att möta Jesus senior vid Zaranbanda. Vi tog sedan bilen med Jesus och Oscar från Zarabanda in till Madrid för att de skulle ha en demonstration med användningsområden av vinrankor och allt vad de inkluderar. Jag och Ross fick agera fotografer under demonstrationen åt Jesus och vi fick sedan servera lite vin-glass till åskådarna. När vi packat fick vi skjuts in till ett område med mycket hostels och här sitter vi nu. Detta blir förmodligen det sista inlägget med text som står ovan så kommer det dock in bilder senare. PEACE //Ross och Robin

Hejsan våra få läsare. Som titeln säger så kommer detta inlägg bl.a. handla om en viss skärmaskin. Som de flesta restauranger så har Ramiro's en skärmaskin, men vi svenskar har inte haft så mycket tur med just denna. Jag (Robin) har två gånger lyckats skriva bort en bit av fingertoppen medan Ross endast har lyckats skiva bort ca 4mm av sitt ena pekfinger. Helt klart något konstigt med den där skärmaskinen. Men men, annars så har dessa veckor gått bra, Ross har slutat jobba på Zarabanda så nu är han med mig på Ramiro's och p.g.a. att en av de anställda är på semester och en annan hade ett dödsfall i sin släkt så har det nu några dagar varit supertrion: Jag, Ross och José i köket. Även fast vi svenskar inte är helt hundra på alla rätterna så har det gått riktigt bra. Som våran praktikansvarige Anders kommenterat så har dom på Ramiro's en tuppkams-risotto. Detta va väl inte något man upplever i många svenska kök men det var faktiskt riktigt gott. Nu så kommer det som Gary väntat på: våran utflykt till Paco. Vi har varit på ännu en utflykt med våra amerikanare och den här gången besökte vi Paco. Då vi anlände till Paco så blev man lite konfunderad då det enda man såg var kullar med skorstenar(vilket fick en att tänka på Hobsala i Sagan om ringen. Efter att ha gått ner för en brant trappa ner i marken bokstavligt talat så möttes vi av en riktigt stor källare i marken. Först på agendan var vinet. Paco hade en karaff med en väldigt smal pip vilken fylldes med vin och vi ställde oss i kö för att testa på detta. Man tog karaffen i ena handen och lyfte den så högt man kunde och skulle samtidigt sikta så den smala vin strålen skulle träffa i munnen, en utmaning helt klart. Efter att ha sett ex antal amerikanare spilla vin i ansiktet och själva pröva på detta nästan helt utan att spilla blev det dags att sätta sig vid bords. Nere i detta bergutrymme hade Paco en stor murad grill(därav skorstenen) där han lagade kycklingvingar och annan grillad utsökt mat. Under middagen blev det mycket prat med amerikanarna och vi lärde dom bl.a. det svenska skolsystemet. Efter middagen flyttade vi alla längst in i källaren och Paco plockade fram gitarren. Det blev allt från Valladolid musik till Hotel California och alla sjöng med medan Pacos fingrar flög runt på gitarrsträngarna. När vi hade sjungit klart plockade de fram en stor keramik kastrull och det blev dags för något exorcism liknande. I kastrullen hällde Paco i någon form av sprit i en omärkt flaska d.v.s. något som du säkert skulle förlora synen om du drack. Apelsin saft,skal och socker hälldes även ner i kastrullen och sedan släckte han ljuset. Paco tände på innehållet och det började genast komma upp blåa lågor. Angel började då läsa ur ett gammalt papper medan Paco tog en slev med det brinnande innehållet, lyfte upp detta och lät det rinna tillbaka i något som såg ut som en stråle av flytande blå eld. Efter att det hade brunnit ett tag så släckte Paco elden och hällde upp innehållet i glas till oss alla. Det smakade lite som glögg och detta var slutet på vårat besök hos Paco. Men kvällen var inte slut ännu, vi tog bussen tillbaka till stadens centrum och kvällen avslutades på ett disco där Angel visade upp sina dans moves. Vi har nu fått skriva på vad vi kallar ''Ramiros väggen''. Denna vägg är täckt med signaturer och datum från alla som jobbat där. Men det har inte bara hänt bra saker här i Valladolid, jag har nu upptäckt att ficktjuvar även finns här. Min plånbok blev stulen en kväll och det var inga problem eftersom jag knappt hade några kontanter och korten snabbt spärrades, men jag hade även mitt boardingkort från hitresan i plånboken så: Anders, hemskt ledsen men Ross har kvar sitt. HEJ HEJ //Robin och Ross

Hej igen, ja vi är fortfarande dåliga på att skriva inlägg men vi är ju faktiskt här för att jobba. Det har hänt mycket sen senast, vi har bland annat besökt företaget Piñon sol som odlar och säljer pinjenötter. Vi åkte dit med en ny grupp amerikanare, dessa från Seattle och fick till en början lyssna på en redovisning om varför deras ekologiska pinjenötter va så bra o.s.v. Vi fick sedan se skillnad mellan de kinesiska pinjenötterna och dessa spanska gällande både kottar(ja, pinjenötter kommer från kottar) och själva nöten. De spanska pinjenötterna hade vad man kan kalla en krämig konsistens medan de kinesiska av sämre kvalitet smulades i munnen. Rundturen i fabriken va intressant då vi fick se de olika stegen från kotte till pinjenöt färdig att säljas i butik. Vi fick också svar på varför priset på pinjenötter är så högt. Endast 4% av kottarna är pinjenötter. Bussturen förde oss sedan vidare till Miguel, ägaren av restaurangen ''La Botica'' vilken är specialiserad på pinjenötter, kottar och färska örter från området. Det började med en redovisning om arbetet på restaurangen och området runt och även mer detaljerade om deras rätter. Han berättade om att han använder pinjenötter eller kottar i nästan alla hans rätter, och det märkte vi senare att det var sant. Sen tog vi bussen ytterliggare en liten bit och gick runt i den torkade naturen utanför den lilla staden, och kollade på örter och mossa och kottar som han använde till matlagning. Det fanns mycket intressanta örter som växte där som man inte trodde gick att använda till matlagning. Efter vi var klara med den lilla naturturen, så åkte alla till hans restaurang och åt och drack vin. Den första rätten vi fick på restaurangen var en duv-pastej, garnerat med pinjenötter, som var helt underbart god, som vi bredde på mini rostmackor och barkbröd. Efter det fick vi en tomat som hade legat i blöt med kalk i 24 timmar så att skalet hade tynat bort och det nuvarande yttre hade blivit hårt. Detta kom med lite rostad lök, och en sorts pesto. Den tredje rätten var inlagd gös med en vitlöks-sås och flädergranité. Nästa rätt var en blodcappuccino som är ganska traditionellt här, med pinjenöts skum ovanpå. Kan säga så att det var inte det godaste jag ätit i mitt liv. Och det är inte slut än! Nästa rätt var marulk med pinjenöts-sås och ärtor. Nästa var en omogen, grön kott-granité som smakade kåda och när man åt den blev man alldeles torr i munnen. Efter det fick vi köttbullar och svamp med en RVS, som Miguel sedan gick runt bordet och rev grankotte på, riktigt spännande. Sen fick vi ännu en kott-sak som fick en att bli torr i munnen, det var kott-keso typ. Sista rätten var kott-glass, med lite annat, en kräm som vi inte minns vad den innehöll. Vi tänker skriva mer i ett inlägg imorgon eftersom det här inlägget blev ganska långt. Och oroa dig inte Gary, vi tar upp Paco's hus imorrn. Pusshej, Ross/Robin <3

Ännu en gång så har vi varit lite dåliga med att uppdatera men det har varit mycket mycket jobb nu på sistone. Valladolids festival va en riktigt rolig upplevelse och framförallt god. Staden har varit proppad med människor från morgon till kväll och likaså våra restauranger. På Ramiros har det varit ovanligt många på både lunchy och middag så det har blivit kortare siesta och senare kvällar. Men det är helt klart värt det då man har börjat få lite recept på den mat som gav dom stjärnan i Michelin guiden. Ross jobbandes på Zarabanda har lyckats med samma sak så nu gäller det bara att jobba ihop lite pengar när man kommer hem och handla lite texturas och skaffa tillstånd för flytande kväve haha. Som titeln avslöjar så är vi nu kändisar i Valladolid. En dag på jobbet kom Ross över från Zarabanda och Jesus JR förklarade att det skulle komma journalister från en av Valladolids tidningar så vi fick dra på oss rena kockrockar och fixa håret och så småningom kom de förbi och tog ex antal bilder på oss och så var det inte mer med de. Morgonen dagen efter så blev vi stoppade i lobbyn av mannen som jobbade där som med ett stort leende visade oss artikeln. Samma sak när vi kom hem efter jobbet då det satt en annan i kassan. Så nu är vi små-kändisar i staden Valladolid. Vi har även besökt Ferian en ledig dag vilket var en blandning mellan tivoli och marknad. Det blev lite åkturer men vi va trötta från dagen innan så vi hann inte utforska hela området. Nu i helgen vart det dock återvisit till Ferian med kockarna från Zaranbanda som visade oss mat från hela Spanien så det blev tillslut att man rullade runt. Vi fick också smaka på en lokal gjord cider och dom visade oss hur man ''luftade'' den. Man sträckte ut ena armen med flaskan så högt man kunde och skulle sedan hälla och träffa i en plastmugg som man höll långt ner i andra handen. Det visade sig dock tillslut att vi båda var riktiga talanger på det och lyckades undvika att spilla ut hälften på marken. Vi ska bättra oss på att uppdatera och bilder och artikeln läggs/scannas in så fort vi återvänder till moderlandet Sverige. Peace //Ross och Robin

Hej igen, nej vi är inte så duktiga på att uppdatera och skriva nya inlägg men det blir så när dagarna består av att jobba och bussturer mellan Plaza espana och Corte ingles. Men senast vi skrev så var det ju påväg att bli helg om ja minns rätt. Fredagen blev vila ut sig och ta en dusch efter att ha jobbat i hettan medan lördagen blev att sticka iväg och handla lite och senare på kvällen ta en titt på Valladolids uteliv. Som vi många gånger hört från Angel så hade inte staden riktigt vaknat till liv utan det var inte förrän helgen efter som Valladolids tapas festival skulle gå av stapeln och staden skulle bli som Angel sa:''crazy''. Och det stämmer, det är helt crazy här nu, kunde knappt gå ute för det var så mycket folk. Och på det stora torget var det en DJ som spelade soft musik inför tusentals människor, det var ganska kul att kolla på. Aja, nog om igår kväll, den här veckan har vi jobbat riktigt mycket och gjort en massa annat med. Från måndag till torsdag jobbade jag (Ross) på Zarabanda, där jag fick göra de vanliga sakerna, så som att hacka lök och potatis till paella, lägga upp tallrikar, göra lite efterätts krämer, och lite såser. Sen på fredagen så var jag och robin på en workshop som Jesus Ramiro och Jesus Jr tog hand om. Det var egentligen för CIA agenterna, oj, studenterna från Culinary Institute of America, men vi fick hänga på och hjälpa till med lite saker ändå, så som att lägga upp små tallrikar så att alla kunde smaka på vad dom lagat. Vi fick också en varsin kockrock från Angel, med skolans logga, den som han ska bli rektor över, och Valladolids färg, lila, riktigt snygg kockrock måste jag säga. Workshopen var om linser och potatis. Då lagade de två stycken olika variationer på samma potatis omelett, varav en av dom var från ett recept från El Bulli, där Jesus jr har jobbat. I den var det lök i botten på ett vanligt cocktail glas, sen tog man lite äggula över det, och sen en potatis kräm i en gräddsprutare eller vad man ska kalla det. Sen hade man lite salt ovanpå det så var det klart. Den andra potatis rätten var en klassisk potatis omelett med potatis, lök, och ägg. Båda dessa var otroligt goda. Sen gjorde dom en rätt med linser, som bestod av linser och en del primörer som dom kokat upp till en liten gryta, fast en variation, en sorts snabbgryta. Med den här grytan var det en pinjenöts kräm som man bara spritsade bredvid. Sen gjorde dom olje-sand, vilket var vanlig olivolja som dom droppade ner i flytande kväve så det blev som sandkorn. Sedan smälte dessa sandkorn när man satt dom i munnen så att det blev vanlig olivolja man fick i munnen. Efter workshopen jobbade vi på kvällen, då det var femton gäster på restaurangen, det blev ganska mycket att göra så vi slutade runt ett. Då drog vi hem och sov och gick upp tidigt nästa morgon för att jobba igen. Vi var dock tvugna att lämna jobbet lite tidigare eftersom vi skulle på tjurfäktning, och det kan jag säga var riktigt spännande. Det var femton stycken tävlande, fem stycken i tre olika grupper, och dom två bästa från varje grupp gick vidare till en semifinal, och då gick den bästa från de två grupperna till final. Det hela gick ut på att akta sig från tjuren på det närmaste och mest graciösa eller snygga sättet. Det var riktigt roligt och läskigt att kolla på, var riktigt orolig för killarna när de gick in i tjur ringen. Men det coolaste av allt var ändå en extra show där det var ett kille som hoppade över tjuren och gjorde volter och allt möjligt spännande. Efter tjurshowen gick vi tillbaks till jobbet där vi hade 40 pers som åt, så det blev att hoppa in i stressen direkt och bara kötta igenom det hela, det gick jättebra tillslut! Ni kanske också undrar varför det står TRINA i titeln, och det ska jag berätta varför, Trina är en underbart god ananas dricka som vi köper i automaterna längst ner i vårat hus, våran nya favorit dricka helt enkelt! Puss o hej, Ross o Robin <3